All that glitter is not gold

 
Fram tills idag har det bara känts bra att vara här i Manchester, jag har inte haft någon hemlängtan- varken till Kristianstad eller Borås. Jag har haft mycket tid till att hitta på saker, ta det lugnt och bara njuta av att vara iväg. Det var flera månader sedan jag var i skolan på riktigt och därför har jag förträngt lite det faktum att jag faktiskt är här för att just gå i skolan. Idag var det slut på det!
 
Likt en iskall dusch som bara sköljer över en och ger en världens kallsup som gör det svårt att andas drog skolan igång på allvar idag. Vi hade introduktion till kurserna förra veckan, men nu är det på riktigt. Det känns överväldigande med allt vi ska göra, allt vi verkar förväntas kunna och allt vi verkar förväntas förstå. Det som jag trodde skulle bli en extra rolig och spännande termin känns nu bara som en snara som stryper åt runt halsen. Jag vet att jag känt såhär tidigare, hur många dagar och kvällar har jag inte gråtit och haft ångest tidigare på grund av skolan och tänkt att jag aldrig kommer klara det? Men på något mirakulöst vis har det alltid löst sig till slut ändå, på något mirakulöst vis har det alltid gått. 
 
Jag är glad att jag har mina svenska tjejer här så att man kan ventilera det som känns jobbigt och hjälpas åt. Jag är även glad att jag har min franska kompanjon Maxime på kurserna, så att vi har varandra när det känns oklart och svårt. Jag försöker vara positiv så gott det går, men just nu undrar jag hur det ska gå ihop sig. Kände att jag behövde skriva av mig lite bara och vill även visa att det inte bara är roligt och spännande hela tiden. Det vore falsk marknadsföring att bara visa upp allt det roliga. Jag är som sagt här för att gå i skolan och det är inte alltid kul eller lätt. 
Publicerat i Allmänt
#1 / / Mamma:

Det ordnar sig. Som alltid. 😘

#2 / / Anonym:

Du fixar detta lätt! Tro på dig själv min fina. Skicka iväg orostankarna åt holland när de smyger sig på. Love you ma mallin