Feel the fear and do it anyway

 
Jag tror att jag har någon slags hat-kärlek till förändringar. Innan förändringen ska ske mår jag fruktansvärt dåligt, jag är nervös, kan få ångest, vara illamående och känna ett allmänt obehag, för det är helt enkelt läskigt med det okända. Det går ju inte att förutse hur det kommer att bli, tänk om det blir hemskt och pest och pina bara? Tänk om det blir alldeles fantastisk? Jag hatar den där känslan innan, känslan av ovisshet och skräck. 
 
Så kommer den där förändringen, i mitt liv har de stora förändringarna främst handlat om att flytta och påbörja något helt nytt. Som när jag 2013 flyttade hemifrån för första gången och gjorde det rejält dessutom, för jag flyttade till USA. Eller när jag hösten 2014 kommit in på utbildningen som jag idag går och då skulle flytta till en ny stad och dessutom börja skolan igen. Eller som när jag nu i höstas åkte på en utbytestermin till Manchester i England. Alla gånger har jag haft den där känslan av ovisshet och skräck innan, men alla gånger har den där förändringen också visat sig vara alldeles fantastisk. Och där kommer kärleken. Kärleken till att upptäcka och uppleva något nytt, möta nya människor, se nya platser, upptäcka nya sidor hos sig själv. 
 
Sedan kommer hatkänslan igen, för allting har ju ett slut och plötsligt ska man tillbaka till det man ville komma ifrån. Plötsligt ska man säga hej då till det som blivit ens vardag och ännu en gång vet man inte riktigt vad som väntar. Dock har det, iallafall för min del, infunnit sig en enorm känsla av stolthet efter varje förändring. Det gick ju bra och jag klarade av det alldeles galant och även fast jag var fullkomligt livrädd så gjorde jag det! Jag tror att jag gillar den där kicken som kommer efteråt och känslan av att klara av något som varken jag, eller kanske någon annan, trodde att jag skulle klara.
 
Trots att jag fått uppleva och gjort så pass "mycket" kan jag ändå avundas människor som gör förändringar, som reser, utbildar sig eller vad det nu kan vara. Men framförallt kan jag nästan tycka synd om de som aldrig gör någon förändring och som aldrig tar sig ur sin bekvämlighetszon.
 
Det jag egentligen skulle komma fram till i det här blogginlägget var att min tid i Manchester är slut och trots alla upp- och nedgångar så har det varit en fantastisk tid där. Jag har träffat nya människor, fått nya vänner och skapat minnen som jag föralltid kommer att värdesätta. Nu är det en termin kvar i Borås och jag är så redo för att ta examen! 
 

När systra mi var på besök

Hej vänner. Long time, no see. Ni undrar kanske om jag lever? Det är knappt alltså. Nu är det mest stress och ångest, men det ska väl lösa sig. 
 
Hur som haver, jag hade finbesök av min kära syster första helgen i December. När hon kom på fredagen gick vi först till Richmond Tea rooms för att äta en sen lunch/tidig kvällsmat. Därefter gick vi hem till mig, tog det lite lugnt innan vi gick ut på stan. Det blev några drinkar, men ändå en ganska tidig kväll. På lördagen åkte vi ut till Trafford Center då vi tänkt shoppa, både till oss själva och julklappar. Men trots flera timmar där gick det otroligt dåligt med shoppingen. Vi åt goda hamburgare iallafall innan vi tog bussen tillbaka.
 
På söndagen besökte vi John Rylands Library och julmarknaden och äntligen sken solen i Manchester. Vi tog även en runda på Arndale (ett stort köpcentrum mitt i stan) men inte heller denna dagen blev det någon shopping. På kvällen åt vi på en Brasiliansk restaurang, där även jag, mamma och pappa åt när de var här. Sedan var vi för trötta för att hitta på något mer. På måndagen möttes vi upp för att äta frukost tillsammans, Sofie hade kollat upp ett ställe och vi blev båda positivt överraskade. Därefter lämnade jag av henne på tågstationen och sedan var det dags för skola igen.
 
Richmond Tea Rooms är inrett med Alice i Underlandet-tema
 
Några drinkar på fredagkvällen
 
 
 
 
julmarknad och sedan finmiddag på söndagen
 
Och besöket avslutades med en stabil frukost på måndagen. 

Sweet escape

Den här helgen får jag väl säga att jag flytt från verkligheten lite. Dock tycker jag att det är helt okej, för man måste ju få ha lite roligt också. I fredags bestämde sig jag, Rebecca och Kalle oss för att festa till det. Efter lite förfest hos Kalle gick vi in till stan där vi började på en pub och sedan gick vi runt till lite olika ställen. Till slut hamnade vi på den omtalade klubben TigerTiger, men ack vilken besvikelse det var. Ingen bra musik och inte alls pepp, så dit lär vi inte gå igen. Efter lite nattmat på Burger King gick vi hem. 
 
Som ni kanske kan räkna ut så var jag inte på topp på lördagen. Jag låg mest i sängen den dagen, den största ansträngningen var att gå till närbutiken för att köpa mat och senare på kvällen gå bort till Rebeccas rum. På söndag blev jag medtagen på en liten utflykt till Blackpool som ligger strax utanför Manchester. Där blev det en lång strandpromenad, varm choklad och en himla vacker solnedgång. Så skönt att komma iväg från stan!! 
 
Från en av pubarna vi var på i fredags
 
Strandpromenad i Blackpool