I am still painting flowers for you

I fredags fick jag ett litet städryck, plockade undan så det var fint i vardagsrummet/dining room, såg till att köket var fint och att där inte var massor med disk. Jag tvättade mina sängkläder och handdukar. Sedan tog jag tag i vår lilla toalett. Har nog aldrig varit så fint och rent där....inte på ett bra tag i alla fall.
 
Till mors dag hade mina kids köpt blommor till mamman, dessa blommor har bara stått i fönstret i sina svarta plastbehållare (eller vad man nu ska kalla det). Florist-Malin tyckte inte att detta var på sin plats, så tog med mig pojkarna ut och planterade dem i rabatten. Blev väldigt fint och det tyckte föräldrarna också.
 
På kvällen åkte jag först till Walt Whitman Mall med Ida och Thorey och sedan sov jag över hos Ida.
 
 
 
 
 
 

Malinhelena.blogg.se

Hej Damen! Som vanligt har vi läst din blogg. Att du upplever verkligt trevliga helger i glada vän(-in)ne/ors lag har vi förstått (Man blir nästan lite avundsjuk...) men samtidigt blir man nyfiken på vad som händer på övriga dagar i veckan? Vi har ju fått veta lite om ditt arbete med barnen men kontakterna och relationen med "mamman" och "pappan" har du nästan hemlighållit... Med andra ord så hade det varit intressant att få veta lite mer om ditt vardagsliv! 

Fick den här kommentaren av mormor och morfar och tänkte att det kanske är fler som undrar över mitt vardagsliv eller över min kontakt/förhållande till mina värdföräldrar. Men det finns såklart en förklaring till varför jag inte skriver så mycket om det. Mina dagar i veckorna ser i princip likadana ut dag ut och dag in. Jag själv tycker inte att det är så kul att skriva om att jag tvättat, diskat, städat upp leksaker eller lagat mat. Klart att vi gör andra saker ibland och klart att jag vill skriva om de tillfällen vi gör något särskilt. Självklart kan jag försöka skriva fler inlägg om min vardag, ni kanske vill läsa det ändå? Även fast det kanske bara innehåller tråkiga vardagssysslor?! Let me know.
 
 
Anledningen till att jag inte skriver så mycket om värdföräldrarna eller familjen i allmänhet är av ren respekt. Jag vet inte om föräldrarna läser bloggen, jag vet inte vad de skulle tycka om jag skrev en massa om dem (de har godkänt att jag skriver om och lägger ut bilderna på barnen). Föräldrarna är jättesnälla, men jag har ingen närmre relation med dem (ja det lät ju med....men ni fattar). Finns liksom inget att skriva eller berätta och om det gör det så blir det i stora drag.
 
En annan sak som kan påpekas är att det ni läser i bloggen är kanske en tredjedel att mitt liv. Jag utelämnar otroligt mycket. Så det kanske ser ut som att jag glider rundor och lever lyxliv och bara hittar på roliga saker hela tiden. Kan ärligt säga att bloggen antagligen ger en ganska skev bild av au pair-livet. Jag tar hand om (läs uppfostrar) barn 45 timmar i veckan. Jag är här och jobbar. Jag utelämnar också i stort sätt allt dåligt, tycker inte att det vore rättvist mot familjen att "hänga ut dem" och skriva om det dåliga. I så fall skriver jag något i stil med "idag har varit en dålig/jobbig dag". Sen har jag mina vänner här som jag kan prata ut med och som förstår situationen. Är man mer nyfiken på vad som händer och har hänt är man välkommen att fråga.
 
 
Oj, lät kanske lite argt. Men ville bara förklara och förtydliga. PUSS PÅ ER!
P.s Vart är intresset och kommentarerna (mamma, pappa, mormor och morfar ni är undantag)?

Livet på en pinne...eller en trappa i NYC

Jaha då var det måndag igen, dagarna rullar på i ett. Självklart ska ni få en update om helgen. I fredags var det dags för ännu en au pair-träff, den här gången var det Baseball som stod på schemat. Det var Long Island Ducks som spelade. Jag och tjejerna var taggade, köpte kepsar och allt. Jag hann tyvärr inte googla reglerna innan, men tänkte att det skulle vara som brännboll...vilket det på sätt och vis var, fast tusen gånger mer komplicerat. Vår AD försökte förklara reglerna för mig, men nja det satte sig inte riktigt. Spenderade väl mest tiden till att kolla på nr. 7 i motståndarlaget.
 
 
 
 
Fiiiin med den obligatoriska hot dogen (som man tydligen måste köpa när man tittar på baseball)
 
Nr. 7
 
Efter matchen, som höll på i sisådär 4  timmar åkte jag med Josefine hem. Vi skulle först köpa mat och efter många om och men fick det bli McDriven. Vi har bara känt varandra i 4 månader men det känns som vi varit vänner hela livet och oj vad vi skrattade. Fick andningsnöd vid ett tillfälle. Väl hemma hos damen tjockade vi oss med McD-mat, kladdkaka och glass och tittade på film. Halv 5 kröp vi till kojs.
 
Lördagen stod City på agendan. Men ack vilken seg morgon det blev, så inte förän vid halv tre satt vi på tåget in och väl inne mötte vi upp Ida och Louise (som är ny här). Vi hade planer om att åka till Soho för att kolla upp en sak, vi funderade även på att gå på museum men vi var så förbaskat trötta och sega att vi bara gick runt lite. Åt god mat och avslutade sedan kvällen med att äta fro yo på trappan till ett Post Office som ligger precis vid MSG/Penn Station. Det är livet på en pinne det...eller på en trappa.
 
Fick heta Molly igen på Starbucks
 
Åt pizza på Vapiano
 
 
 
En mysig uteservering eller nåt
 
Empire State Building
 
Livet på en trappa
 
Alla hälsofreak måste ju trilla av stolen av allt onyttigt jag äter...
 
Söndag tog jag en rejäl sovmorgon och sen följde jag med min värdfamilj till någon släkting för att fira mors dag. Det bjöds på god mat och god dessert. Och äntligen fick jag träffa Anne som är au pair till min värdpappas kusin.
 
Jag och Anne
 
 
 
mumma i magen (dessa bilderna har jag lånat från Anne)