Nu har jag varit i Manchester i lite mer än två månader och det är bara lite drygt en månad kvar. Det tjatas alltid om hur fort tiden går, men den gör ju verkligen det -speciellt när man är iväg på det här sättet. På en månad är det så mycket som ska hinnas med, inte minst vad det gäller skolan. Det är ett otroligt stressmoment och otroligt ångestladdat det där med skolan just nu, men jag ska göra mitt bästa. Går det hela vägen så går det, annars får jag helt enkelt försöka acceptera att man inte kan lyckas varje gång -livet går vidare ändå. Så även fast det ska bli skönt att komma hem så småningom och bara få vara så kommer det allt göra lite ont i hjärtat att lämna Manchester. 

 

Förutom att jag hade finbesök från Sverige i helgen, vilket var väldigt trevligt, så händer här inte så mycket just nu, det är mest plugg som gäller. Därav den här tråkiga och nästintill obefintliga uppdatering av bloggen.