Nu är det väl på tiden att jag gör detta officiellt. Som de flesta vet så har jag hållt på med min au pair-ansökan under hela hösten. Jag har pratat med ganska många familjer, men det har alltid funnits någon annan sökande som varit bättre. Jag har varit deppig och jag har gråtit -oj, vad jag har gråtit. Jag började fundera på vad jag skulle göra istället, men inga alternativ var lockande och jag tänkte "jaja, jag blir väl kvar på hemtjänsten föralltid".

 

Men nu, efter många om och men, så har jag matchat med en familj som bor i Greenlawn, New York. Det är lite blandade känslor. Jag är väldigt glad och exalterad över att det äntligen ska bli av, samtidigt är jag också väldigt nervös och fullkomligt livrädd. Vad har jag egentligen gett mig in på? Ska lilla jag, som aldrig varit hemifrån mer än en vecka, flytta till USA helt själv? Men jag vet att jag kommer ångra mig mer om jag inte åker. Och det värsta som kan hända är väl att jag får åka hem igen....inte mer med det.

 

Det ska bli roligt att äntligen få se och upptäcka USA, men man får inte glömma bort att jag ska vara där för att jobba. Nog för att timvikarie-livet har varit ganska behagligt och jag har bara glidit rundor i ett och ett halvt år, men det har varit väldigt långtråkigt och frustrerande också. Så måste säga att det faktiskt känns ganska skönt att jag ska ha ett jobb på heltid och få in lite rutiner.

 

Nu är det iallafall lite att fixa med innan resan bär av den 7 januari. Lite pappersarbete inför min visumsansökan, som sker i Stockholm nästa vecka. Ett litet "arbete" som man ska ha med till förberedelsekursen i New Jersey och som man sedan ska ge till familjen. Bara att ha tålamod och kämpa på!

 

 

Den härliga pappershögen jag har att göra med just nu.