Jag och pappa tog mina väskor och körde ner till Köpenhamn. Där sov vi i en natt innan vi tidigt på morgonen dagen efter tog oss till Kastrup. Vi checkade in mitt bagage, jag försökte så gott det gick att trycka i mig lite frukost. Jag sa hejdå till pappa vid säkerhetskontrollen och så var det dags för mig att bege mig på mitt livs största äventyr. Jag har nog aldrig i mitt liv varit så nervös. Jag mellanlandade i Bryssel innan jag till slut landade på Newark i New Jersey. Som jag nämnt vid tidigare tillfällen träffade jag bland annat Britta på Newark, i kön till passkontrollen. Gissa hur glad jag är över att just Britta stod där i kön. Sedan var det dags för skolan i 3½ dag. Delade rum med en tjej från Turkiet, vi hade lite kommunikations-problem men vi umgicks inte så mycket. 

 

Så var det dags, dagen när vi alla skulle bli upphämtade av våra värdfamiljer. Nu var jag helt fruktansvärt, okontrollerat nervös igen. De ropade upp mitt namn, jag sa snabbt hejdå till mina nyfunna vänner. Gick och hämtade min väska och kunde se min värdmamma och mellersta killen stå nere vid receptionen och vänta. Nu var det på riktigt. Jag fick en kram och blommor. Devin gömde sig bakom mamma, men i bilen på vägen hem började han bjuda på sig själv och sin charm. Stolt berättade han att han kunde rapa alfabetet och ännu stoltare visade han mig denna dolda talang. 

 

Sedan väntade en tuff period. Det tog någon månad innan allt kändes bra. Men när jag väl kommit in i allt, lärt mig hitta i området och framförallt hittat vänner så kändes livet mer än ofta alldeles underbart. Jag vet inte riktigt vart jag ska börja när jag ska beskriva mitt 2013. Det har varit ett år utöver det vanliga, ett år fyllt med äventyr. Jag har rest till platser jag aldrig besökt förut, gjort saker jag aldrig gjort förr. Jag känner mig så otroligt mycket klokare på livet, klokare över vem jag är, vad jag vill. Jag har lärt mig vad som är värt att lägga energi på och att man måste släppa taget om det som man ändå inte kan påverka. Jag har även kommit underfund med hur jag vill att mitt familjeliv ska se ut när jag väl kommer till den punkten i livet. Men framför allt har jag blivit klokare på vad och vilka som verkligen betyder något, vilka människor jag ska lägga energi på. 

 

Den absolut bästa saken med mitt år som au pair är de fantastiska vänner jag fått. Vi har skrattat tills vi inte fått luft, varit uppe till tidig morgon för att vi haft så mycket att prata om. Vi har dansat på rooftops tills fötterna värkt, kysst främlingar och gått barfota genom Manhattan. När livet har känts jobbigt och tufft har vi kunnat ringa och prata med varandra och precis förstå vad den andre känner och går igenom. Vi har fikat på Starbucks och beklagat oss över våra värdfamiljer och jobbiga barn. Vi har gått igenom så otroligt mycket tillsammans.